Limnologi

Vatten i Agnäs

Vatten i Agnäs

Sjön Åsnen har en yta på 150 km2 och är näst efter Bolmen den största sjön på den sydsmåländska sjöslätten. Huvudtillflödena utgörs av Mörrumsåns huvudfåra och Aggån. Sjöns tillrinnings­område är 3146 km2 – medelavrinningen är 26 m3/s. Kring Åsnens norra och nordöstra vikar utbreder sig jordbruksbygder, där strandängar och kärrmarker övergår i sjöns vassar. I övriga delar är stränderna steniga och blockiga och skog går oftast ned till vattnet. Vattnet kan betecknas som rent men brunt samt måttligt näringsrikt. Sjön har flacka stränder och många stengrund. Medeldjupet är bara omkring tre meter och största djupet 14 meter. Detta medför snabb omsättning av vattnet trots den stora ytan. Teoretiskt nyfylls sjön på ett drygt halvår.

Antalet arter av fiskar och vattensnäckor är betydligt större än i andra sjöar i länet. Medan fisk- och kräftbestånden i de flesta av länets sjöar är sammansatta av ett dussintal arter, uppvisar Åsnen 20, därav dock flera inplanterade i Åsnen eller uppströms: gös, signalkräfta och nors, kanske också siken. Bland sällsynta arter märks sandkrypare och färna. Åluppvandringen från havet är helt avskuren av kraftverksdammar och ersatt av utplantering av ålyngel.

Sedan urminnes tider har det funnits ålfisken och kvarnar i Åsnens utlopp, som har haft en viss inverkan på flöde och vattenstånd. År 1839 grävdes ett nytt utlopp, Ålshults kanal. Denna kanal kan enligt de ursprungliga planerna ha medfört en sänkning av Åsnen med 0,6 meter. Efter rättsprövningar främst 1853, 1931, 1971 och 1982, regleras nu vattenståndet i de gamla utloppen mot Havbältesfjorden vid fastigheterna Ekefors respektive Hackekvarn. Ålshults kanal, som ansluter först i Hönshyltefjorden, nedströms Havbältesfjorden, har ingen reglering utan en s.k. grunddamm med ett hål i för viss ständig vattenföring.

För mer information, ta del av rapporten ”Åsnen – limnologiskt kunskapsunderlag för nationalparksbildande”.